Spontant, jo så kan man kalla det. Lite småpanik blev det, då passet skall förnyas före 29.6. I Berlin skulle jag ha kunnat fixa detta, men Berlin är ju inte precis runt hörnet. Och alla som var med på Krakow-resan vet hur urusel jag är på att hitta något i Berlin. Allt för stor stad.

Så det blev att heti flyga norrut. Helt okay det med. Så spännande att se alla igen. Det var ju nästan 1/2 år sedan sist.

Skitkul var det. Alla nära och kära, struntprat, santa fe, alkohol, kaffe, fyllesnack och mycket skitmat. Jag gick säkert upp 10 kilo under 6 dagar. Känns i varje fall så.

Dessutom tycks män inte vara helt utraderade ur mitt liv hamnade jag konstatera under min lilla trip hem. Eller var det endast en sexuell desperathet?! Nå whatever. Inte var det illa. Tar livet som det kommer.

En kär vän skänkte även en bok åt mig av min favoritförfattare Marian Keyes. Det råkade vara den enda boken av henne jag inte läst ännu. Tack vännen.



Dessutom lånade jag 3 böcker av min mor som handlar om olika livsöden. Diggar även att läsa om hemska händelser i andra människors liv, för att kunna uppskatta mitt liv och inse att mina "problem" är skitlöjliga ibland. Sluta klaga och njut av livet gott folk. Det finns människor med riktiga problem här i världen!

Nästa vecka börjar förberedningen. Träning minimi 5 ggr/vecka och ofta även 6 ggr/vecka. Söndagar börjar 10.30 med Aqua jogging + handbollsträning. Det blev nyktra lördagar hela sommaren nu då. Holy mama, det blir tufft. Men fläsket försvinner helt å hållet och det är huvudsaken. Vill vara slank och fin.

Skall smälla in en bild på nya (gamla) Emilie åt er. (Lite) maga är ju nog kvar. Och tissarna är stora. Men som sagt 15 kilo to go.



Urk. Är stressad. Utbildningsförberedningar, jobb och träning är nu kvar över sommaren att göra, tills jag kommer hem igen i augusti för att slita reven av mig. Dessvärre hamnar jag nu ännu söka lägenhet på sidan om, då mina goda vän bestämde sig för att inte flytta ihop med mannen sin. Nice sa man. Vadå stress 7000?!

Det positiva: Man har inte tid att fundera på kärleksbekymmer som längst borde vara ur världen.

Nu packa inför en helg i tält på beachhandisturnering med laget och regn lovat. Öl och kött är med i bagaget. Skall införa finska traditionen åt tyskarna nu.

Trevlig midsommar!

Cancern tog dig ifrån oss. Det känns åt helvete, men jag vet att du mår bättre nu.



Tack för 12 härliga år. Matte älskar dig.

En underbar film om två väldigt erotiska kvinnor som förälskar sig i varandra.



Kan man motstå detta?

Jag borde allvarligt skärpa mig. Det bara inte blir av. Vet inte varför.

Mitt liv ser fortfarande ganska lika ut; handboll, handboll och handboll, lite jobb, länk, fester o.s.v.
A-flickorna har klarat sig till semifinal om tyska mästerskapet, så nästa helg gäller final four. Och det kära vänner, är en helt annan femma än finska mästerskapet!
Med damlaget blev vi 2:a i pokalrundan och detta innebär DHB-Pokal nästa säsong mot 1. och 2. Bundesliga.
Förra helgen gällde en utomhusturnering med mycket alkohol och soligt väder. Ack vad kul att spela handboll efter par en öl. Turneringen avslutades på 2:a plats och med en ordentlig solbränna.

Längtar förbannat mycket efter handisförberedningen som börjar 23.6. Skall bli skönt att pinas allt vad det går med handboll, länk, aqua jogging, spinning och mycket mera.

Ställde mig på vågen för första gången sedan 2 år förra veckan. Blev lite paff när jag såg hur mycket vågen fortfarande visade, då jag gått ner massor redan. Sedan slog mig tanken; vad faaan vägde jag innan jag började banta?! Jag vill inte veta tror jag. Nåväl, 15 kg kvar till drömvikten. Här kämpar vi vidare. Aldrig mera fet. Hoppeligen!

En hemsk grej har även hänt. Var på begravning idag. En bekant inom handbollen tog livet av sig genom att hoppa framför ett tåg. Otroligt många var på begravningen och det värsta var att se hans lidande familj. Det är tråkigt att livet kan vara så hemskt att folk inte ser någon annan utväg än självmord. Vilket sedan leder till sorg hos de kvarblivna.

Blev så glad idag när jag konstaterade att min favorit författare har publicerat en ny bok och köpte den naturligtvis direkt!



Förra boken jag läste handlade om en tysk prostituerad kvinna. Grymt intressant. Vill läsa Jenna Jamesons biografi också, måste hitta boken.

Kom just och tänka på mina barndomstankar om mitt liv. Första barnet med 22 år, naturligtvis lyckligt gift med en man och färdig studerad. Lol, fyller 22 år i år, börjar min utbildning först nu, kommer knappast att gifta mig någonsin (och om så blir det inget traditionellt bröllop som nästan alla andra drömmer om, utan snarare ett crazy homobröllop med mycket fördomar av samhället) och planerar definitivt inga barn ännu. Så tokigt det kan gå med föreställningar här i livet. Trodde nog aldrig att jag skulle bli lebb. Det var ju inte riktigt planerat, mer komplicerat är det även. För det första är urvalet inte lika stort på den delen av köttmarkaden och för det andra kan man inte heller föröka sig med varandra. Så oberoende hur man blir förälder så kommer det att bli dyrt; konstgjord befruktning är dyr och adoption ännu dyrare (och det är en låång process). Adoptera skulle jag helst av allt. Ett barn från tredje världen som behöver vår hjälp mer än nödvändigt. Jag får dock nippor i rövhålet av folks fördomar vad gäller homoföräldrar. Just p.g.a. dessa mänskor är det svårt för "oss" att adoptera. Klart det kan uppstå mobbning (men det kan det av minsta lilla). Och jo det är en annan sorts familj men huvudsaken är väl att barnet är älskat, har ett hem och får mat på bordet.. Tycker jag i.a.f.
Nu spelar jag först handboll, gör min utbildning och träffar hoppeligen min drömkvinna och sedan kan man fundera på adoption eller förökning med hjälp av någon mans sperma (uäääk haha).

Nu skall jag hoppa i duschen och sedan lägga mig i sängen och se på 7th heaven och Bad girls (en förbajskat bra serie om ett kvinnofängelse), för att vara pigg inför morgondagen.

Helgen skall spenderas hos en väninna med tjejkväll, cykeltur och jazzkonsert.

Nati nati.

Jag råder alla som ens lite förstår tyska att läsa "Feuchtgebiete". Boken är mycket omtalad i Tyskland och precis i min smak. Snuskigt ärlig och nästan för överdriven även för översexuella mig, men ack vad roligt och intressant att läsa. Kvinnor är igentligen inte ett dugg ordentligare än män. I alla fall har jag många öppna väninnor och det är jag väldigt glad över. Sex och onani borde inte vara tabu längre.



På lördag har vi sista seriematchen med damlaget och sedan endast Pokal-final four kvar. Gud vad tiden går fort. Efter final four den 17 maj gäller sedan 4 veckor paus (jag kommer att dö), för att i mitten av juni börja med förberedningen inför nästa säsong.

Ser framemot sista matchen på lördag och festen efteråt med laget.

Nu skall jag börja stritta mot hallen för att svettas 2 timmar. Me love it.

Guudars det är länge sedan jag varit aktiv här.. Förlåt. Speciellt förlåt åt min älskade vän Alexandra! Haha.

Jaa.. Vad har hänt den senaste tiden? I ett nötskal: Handboll, handboll, handboll, fest och jobb.

Mina A-flickor har vunnit första matchen om södra tyska mästerskapet med hela 30-12 och påskturneringen i Biberach vanns också av brudarna mina.
Turneringen var riktigt great, många fina flickor, lite fest och handboll förståss. Jag hade ansvar för alla brudar och jag kan bara konstatera att det f*n inte är lätt. Lite drama inom laget hade vi även p.g.a. svartsjuka. För många lebbar i samma lag, suck.
Hahah, pojkar skulle jag ha fått på turneringen. Tror jag hade för feminina kläder på.
Det mest lustiga var när jag gick omkring på festen och plötsligt hörde någon skrika mitt namn, jag vände om mig och såg på en blond kar jag aldrig sett förut och frågade hur han vet mitt namn. Han svarade att han aldrig glömmer namnet på vackra kvinnor. Just så. Stalker?!

En fin flicka hittade jag även för två helgar sedan. Alla pojkar ville ha henne och var som flugor runt skiten på henne. Alla frågade henne vad jag har som inte de har. Hon svarade lugnt: Emilie är bara het! Synd tillika pojkar. Sedan blev det lite stridas med en jappe, då han hela tiden på ett fult sätt frågade flickan min om hon nu har gått och blivit lebb. Till sist tappade jag nerverna och skrek att han inte behöver bry sig om det. Ingen är ju mera förvånad över mig.
När vi dansade frågade hon mig en fråga jag typ aldrig fått förut.. Vilken roll jag har i ett homoförhållande. Jag bara stammade och funderade. Sedan frågade jag henne vad hon tror och hon svarade: "Nå, din röst är ju ganska manlig, men... jag tycker bara att du är så jävla häftig!" Okay, sounds good!

För c.a. 3 helgar sedan lovade jag att släppa ut finnen i mig åt mitt damlag. Det gjorde jag. Jag tror jag släppte ut 5 finnar på en och samma kväll. Kul var det och flickorna hade något att skratta åt. Truten var på vidgavel igen en gång. Jag skyller på ouzon jag tvingades dricka. Tack flickor.

Där var några av mina senaste händelser.

Nu är allt fixat angående utbildningen och arbetskontraktet färdigt. Jag längtar så.

Mina A-flickor kämpar vidare om mästerskapet, hoppeligen snart tyska mästerskapet och vi med damlaget har två seriematcher plus finalfour om pokalen kvar. Dessutom har jag tackat ja att fortsätta spela även nästa säsong för laget.

Sommaren kommer att bestå av handbolls- och beachhandbollsturneringar! Great.

Här har vi dessutom redan 25 grader. Sköönt..

Sköt om er!
 

Jiiha. Christopher Street day here I come. Den 24.7-2.8 i Stuttgart. Gay parade, härliga människor och party.

King's club i Stuttgart (Gay club) skall kanske besökas på fredag med en handisväninna. Härligt sa man.

Idag sov jag till klockan 18. Lite sömnbrist hade man tydligen. Nu får jag inte för fem penni sömn.

Ligger och funderar i sängen, jag längtar så otroligt till utbildningen i banken fr.o.m. höst. Den 5.3 har vi första träffen i banken. Vill börja nu redan! Gaah. Får kämpa med att låta betygen översättas så länge, vilket definitivt inte är simpelt det heller.

Har haft 4 dagar träningsledigt från handbollen nu. Jag blöder inombords. Vill springa, svettas, kasta boll och ha kul med flickorna. Suck. I tisdag igen.

Precis som A skrev i sin blogg, får ni gärna lämna en kommentar eller två här med. Skulle vara kul att veta vem allt som läser mitt svammel.

Längtar till Finland i Augusti. Behöver pengar. Naturligtvis vill jag även se alla pärlor jag saknar.
Elaka individer som inte har något bättre för sig än att tala skit, behöver inte ens se på mig när jag är hemma. Tyvärr har jag redan gått ner en hel del i vikt och mera skall ner. Så jag måst göra vissa besvikna, det finns inte lika mycket att tala skit mera angånde exempelvis "Hur mycket har Emilie riktigt gått upp i vikt?!" eller vad yrar hon igen till Tyskland, det kommer ändå att skita sig. Sucks to be you. Så det så.

Vem f*ttan bryr sig hur någon annan ser ut eller vilket kön man älskar?! Huvudsaken är väl att man trivs med sig själv.

Jag har lyckats; fått en av de bästa utbildningsplatserna i Tyskland, spelar handboll i en jävligt hög liga, kommer att bo i det land jag älskar (var t.ex. homosexualität är mycket mera accepterat) och har en lägenhet färdig fixad. Självförtroende är på topp. Men vem vet kanske ni har tur och något skiter sig ennu.

Ursäkta mina agressioner, men det är något jag länge velat säga. Jag vet mera än vad ni tror. Ingen pissar mig i linsen mera.

Att snacka skit om andra är ett tydligt tecken på dåligt självförtroende!

Jaa, fredagen den trettonde glömdes sedan snabbt. Bara man har tålamod och låter saker ta sin tid ordnar sig allt.

Tisdagen den 17.2 landade alltså min älskade syster Denise. Kvällen tillbringades med onyttigheter i sängen. Skönt som fan var det. Skippade träningen då jag var totalt färdig psykiskt och fysiskt.

Onsdagen gällde A-flicksmatch med vinst. Lite annan A-juniornivå än hemma menade syster. Efteråt följde min kära väninna med till mig. Vi drack skumppa, skrattade och spelade ölspelet. Sedan somnade vi alla 3. Jag och väninnan under samma täcke kramandes. Skönt när allt är bra igen.

Torsdagen fick syster följa med på min träning. Lite beröm av henne fick man t.o.m.

Fredagen tillbringades i Stuttgart. Lite shopping och god mat (Burger King). Vi köpte fashingskläder. Jag: lila minikjol, high heels, rosa smycken, näthandskar och -strumpbyxor.

På lördag hamnade syster med på bortamatch mot SC Riesa, bara 6,5 h med bus. En resa förståss. Syster tyckte om matchen och att nivån är betydligt hårdare än i Finland. Motståndarlagets brudar var grymt atletiska. Gud vilka kroppar. Tyvärr förlorade vi 31-24.
Efteråt gällde det sedan att klä ut sig i bussen. Snyggt sa man. Jag feminin aka transvestit. Folk fick sig ett gott skratt när stackars lilla jag försökte gå i mördar-skorna. Jag höll på att dö, vilka smärtor. Mamma!
Vissa kallade mig sexy lady och andra transa. Men ack vad kul vi hade i bussen med några öl och tysk schlager.

Tyvärr fick jag grymt sjukt i magen mot natten. Har börjat få mensvärk tydligen. Räcker inte alla andra krämppor?! Nära och kära: Ni vet vad jag talar om.

Söndagen var ganska lugn. Lite kalas i huset här, pojkarna blev 3 år gamla. Sedan beslöt min älskade väninna att komma till mig och sova. Hon var ganska så småberusad när vi sökte henne från U-bahn. Sedan drack vi lite vin, såg på film och somnade kramandes igen.

Måndag var sorgedag. Syster reste iväg hem. Kom snart tillbaka, älskar dig.

Tisdag gällde gym, då hallen var stängd. Efteråt gällde en cocktailbar med en annan handbollsväninna som också spelar i mitt A-juniorlag. 3 timmar skitsnack och skratt.

A-juniorlaget är redan Baden-Wuerttembergischer Mästare. Nu spelar de om Södra tyska mästerskapet och sedan gäller tyska mästerskapet om de slipper vidare. Så j*vla duktiga flickor.

Onsdag gällde bara träning.

Torsdag gällde däremot sedan pokalmatch. Vi vann 37-27. Jag spelade 50 min (välkommen tillbaka kondition!), fick mina första 2 min och gjorde mina 3 första mål för laget. Stolt som bara vad var man efter matchen. Nu är vi i semifinal om pokalen. Vinner vi allt är vi i pokalrundan med 1. och 2. Bundesliga nästa år.

Igår gällde en cocktailbar i Esslingen och idag lite shopping i Stuttgart. Har varit lat över helgen och ätit allt för myki gott. Tack mens. Love you.

Jobbar gör jag förresten också ibland; 5h/dag (må-fre).

Lägenhet har jag fått fr.o.m. september. En jätte nära vän flyttar ihop med sin pojkvän och lämnar sin stora fina lägenhet med nästan alla möbler i åt mig. T.o.m. tvättmaskin och torktumlare. Lägenheten befinner sig i samma stad som jag tränade handboll i förut och var mitt A-flickslag befinner sig nu. Flickorna planerar redan hur kul vi skall ha som "grannar" i höst. Blir allt för mycket alkohol har jag på känn.

Som ni märker trivs jag fortfarande och för en gångs skull tycks allt gå vägen.

Kommer troligtvis hem hela augusti innan utbildningen börjar, för att jobba ihop lite pengar och chilla med chicksen. Och träna förståss inför kommande säsong, om benen hållit så länge.

I'm lovin it.

Helgen skulle bli helt underbar. Trodde jag ja. Fredagen den 13:e blev en total katastrof. Nu blir jag vidskeplig.

Väninnan och jag hade planerat en lugn filmkväll och såg båda grymt mycket framemot det, då vi inte hunnit umgås så mycket p.g.a. handboll på olika håll.
Nåja väl, det började riktigt bra. Vi låg mysigt brevid varann i sängen och tittade på lebbfilmerna "Kissing Jessica Stein" och "Better than chocolate". Tyvärr drack vi lite skumppa. Efter grymt hård träning den senaste tiden och knappt med mat steg det ganska snabbt i huvudet åt mig. Efter filmerna var väninnan väldigt trött och ville sova. Jag däremot ville prata ennu (som alltid, vare sig nykter eller icke). Tyvärr började jag dra upp hennes "problem" inom handbollen och det tog inte länge så skrek vi som 2 stuckna bin på varann. Sedan grät vi och efter det kramades vi. Men för mig i.a.f. känns det fortfarande jobbigt, fastän allting är utrett. Kanske för att allt var mitt fel. Men man lär ju ska lära sig av sina misstag, I hope so.

Varför alltid strida med dem man tycker mest om?

Kanske för att vi är "soulmates"? Det är definitivt inte heller bra att vara för lika.

På lördag gällde ett besök i coyote bar nykter. Helt okay dock, då fina flickor dansade på bardisken.

Söndagen gällde match och vi vann med 3 mål. A-flickorna vann också högt.

Jag skall uppfinna en knapp var man kan ställa av alla tankar och bara ta livet som det kommer.
Utan att fundera på allt, man kan inte endå ändra saker som hänt eller påverka framtiden. Tyvärr.

..att min kära far är inblandad i tidningsartikeln om mig och mitt nya lag.

Ur Ludwigsburger Kreiszeitung:

Möglinger Neuzugang mit einem

prominenten Namen

Ludwigsburg – In der Handball-Regionalliga Süd der Frauen zieht Tabellenführer SG BBM Bietigheim weiter seine Kreise. Der TV Möglingen hat unterdessen mit Emilie Källman eine weitere Spielerin für die laufende Saison verpflichtet.

Handball-Insidern ist der Nachname ein Begriff. Ihr Vater Mikael Källman war zwölf Jahre in der Bundesliga aktiv und in Deutschland einst „Handballer des Jahres“. Seine Tochter, zuletzt als Au-Pair-Mädchen in Finnland, will sportlich beim TV Möglingen Fuß fassen.

Jag vet inte hur mycket ni förstår, men ett försök är det kanske värt.

Nu iväg på träning. 2 timmar svett och (nästan) tårar väntar.

Steg upp klockan 12.30 och blev avhämtad klockan 13.00 för att resa iväg på match.
Tyvärr blev det en förlust med 25-28 och jag spelade som en rotigurka själver. Tårarna var inte långt ifrån att börja rinna och jag var så arg på mig själv att jag skulle ha kunna sagt tack och hej handboll, jag orkar inte endå mera!

Sedan fick jag en öl och uppmuntrande ord av flickorna i laget. Så allt kändes lite bättre igen.
Jag måste ju faktiskt tänka på att jag just har börjat träna igen. Sant, men ibland skulle jag vilja att allt skulle gå snabbare.
Tålamod kärring.

Senare fick jag även reda på att en kvinna jag varit småförtjust i (snarare halvt kåt på), har flickvän. Inte skall livet vara lätt inte. Nåja, det finns ju andra mammor med snygga döttrar.

Mina A-flickor däremot vann sin match 32-19. Duktiga brudar!



Nu lite SATC och sen småningom i säng, för att orka jobba och träna på gymmet imorn.

Nati.

Ps. Synda med Burger King idag efter matchen. Fy Emilie. Men tusan vad gott, speciellt när man annors alltid går hungrig och sova efter träningen.

The L-word season 6 är klar. Jiiiha. Jag ber till gud att det inte är sista säsongen. Skulle real life ändå vara lika lätt som i serien.

Har dessvärre blivit totalt beroende av sex and the city. Konstigt att jag inte fastnat för den serien tidigare. Vill vänta med filmen tills jag sett alla säsonger. Har just laddat ner season 4, antar dock att det inte tar länge tills den är genomkörd. Är man nörd så är man.

Det sägs ju att L-word är en slags version av SATC i lesbiskt format. Njaa, kanske delvis.



Men i.a.f. diggar jag de öppna sexsnacken i båda serierna. Alla har vi sex (eller skulle vi i varje fall vilja ha), så varför inte prata om det mest naturliga här i världen?!
Jag tänker åtminstone fortsätta med det. Men det anar väl de flesta redan.
Jag kan ju försvara mig med den ursäkten att det sägs att homosexuella är mer frisläppta. Could be true I think...

Make love not war, vare sig som hetero-, bi-, homo- eller transsexuell.

Det är helt okay alla får vi vara som vi vill! (Tack Roffe, jag älskar detta uttryck.)

Tyvärr blev dagens match en förlust. Men spännande och kul att se på. Idag var även sista gången jag hade chans att se damerna spela. Tyvärr krockar alla andra matcher med mina egna.

Mina A-flickor är ledsna över att jag inte kan vara med på deras match imorn. Dessvärre är att jag endast kan vara med på 2 av deras matcher mer. Men jag är för det en stolt lagledare till laget som fortfarande leder högsta ligan.

Imorn bär det av på egen match, ack vad kul. Längtar.


Jsg Nellingen/Wolfschlugens A-flickor.

Snart bär det av och se på mitt föredetta lag. Svettiga flickor som kämpar om vinst.


Tv Nellingen förra säsongen. Detta kallar jag handbollsglädje.


Me love handball, Källman is back in buisness!